Kapitel 3.

Jag tar upp tabletterna ur väskan och läser vad det är för något. Det stog " Sömntabletter" . Jag fattar inte vad mamma ska med det till
men det var ju iallafall inte farligt. Jag tar upp dom skrammlande nycklarna ur hennes väska. Och börjar gå mot Lollo innan jag går ut ur
dörren stannar jag upp vändre mej om.
- Hej då älskade mamma. Jag ringer dej så fort jag kan. Vi ses imon. Älskar dej.
Sedan går jag ut. I hissen tittar Lollo på mej. Jag klarar det inte mer. En tår rinner ner från ögat. Jag känner hur den åker ner för kinden
och in mellan mungiporna. Det spakar saltvatten. Lollo kramar om mej.
- Jag ska gör allt jag kan för detta ska bli bra. Men du måste hjälpa mej. Säger Lollo.
Jag älskar Lollo. För ialla ögonblick är hon där. Hon har allt en vän ska ha.
Hissen plingar till för att vi är nere igen... Från sjukhuset hem till mej är det inte så långt. Bara några meter. Inom kort är vi framme. Jag
tar upp nycklen ur min jacka. Jag låser upp dörren. Lollo och jag stiger in. Jag knyter av mej mina vita converse och knäpper upp jackan.
Vi går uppför trappan. Det börjar ringa i Lollos telefon. På skärmen står det " Älskling" . Va hon är ju inte ihop med nån? Det värkar som
döljer nått. Men jag låtsas inte veta. Hon svarar inte. Hon kastar sej ner i min säng.
- Ska du inte svara? Säger jag.
- Nah. Asså det var mamma jag ringer henne sen istället.
Jag tar fram min dartor och sätter mej i sängen jämte mej. Det plingar till i hennes mobil. Hon har fått ett sms. Jag antar att det är
hennes hemliga kille som hon tydligen inte kan berätta för sin bästa vän. Hon lutar sig bak. Säkert bara för jag inte ska se.
- Vem var det? Säger jag till henne.
- Ingen särskild. Svarar hon.
Hon är inloggad på sin facebook. En kille plingar upp. Det står. "Robin Hedberg" han har skrivit nått i chatten till henne. Jag öppnar chatten
som ingenting. Hon är lutad bak så hon ser inte. Det står.
" Varför svarar du inte baby? <3 "
- Lollo vad är detta? Säger jag högt och snabbt.
Hon lutar sig fram.
- Jag skulle förklara idag, asså förlåt. Svarar hon lite tyst.
- Lollo gå nu. Du sa att jag kunde lita på dig.
Hon reser sig upp och går. Hon gör det för hon vet att jag menar det. Jag hör henne slå igen ytterdörren... Men vänta jag känner ingen
Robin Hedberg?