*Ebba Johansson livet enligt mig*

fredag 23 december 2011

Kapitel 9.

Jag kollar på numret flera gånger. Jag hade fått världens snyggaste killes nummer! Jag kunde knappt tro mina ögon. Jag gick mot hissen. Det plingade till. Jag var redan på våningen mamma var på. Jag gick in till henne och kollade på henne. När jag fick se henne la jag snabbt ifrån mig kakan, chokladen och numret.
- Mamma vad är det? Sa jag med skakig röst.
Hon var vit i ansiktet och hennes tårar rann.
- Kära Jenny, du vet hur sjuk jag är… Jag kommer nog inte klara detta. Det finns ju medicin, men det kostar alldeles för mycket.
Hon slutade prata och hennes tårar rann. Hon snöt sig i ett trasigt papper i handen. Jag kände hur tårar började rinna på min kind.
Varför skulle detta hända mig. Jag tog tag i hennes hand men fick inte fram orden jag ville ha sagt ” Jag älskar dig”.
Hon kollade mot dörren och vi båda såg att en sjuksköterska stod där. Jag visste vad hon ville så jag släppte mammas hand och gick mot dörren. Att bara vända sig om och inte ens säga ”hejdå” till mamma var som knivar rakt i hjärtat. Men allt var alldeles för tufft. Jag kände mig knäsvag, jag orkade knappt stå. Hissen gick snabbt ner. Jag tänkte på åren jag haft med mamma och tårarna blev fler.
- Det kan inte sluta nu! Jag måste försöka samla ihop pengar! Mamma får inte dö! Tänkte jag och torkade tårarna.
Tårarna gav dig inte. Det kom fler och fler. Hissen hade kommit ner och jag gick sakta förbi caféet och fick en idé. Jag skulle skaffa ett jobb. Jag gick till killen i disken. Och såg att den söta killen var kvar. Jag harklade mig för att han skulle se att jag var här.
- Hej, vad får det lov att vara? Sa han och log mot mig.
Jag kollade lite ner på mina händer som skakade och mina knän som darrade.
- Jag skulle vilja ha ett jobb… här om det går? Sa jag blygt.
Jag kände hur mina kinder hettade till. Jag rodnade.
Jag kände att han kollade på mig och kollade runt sig.
- jag ska bara kolla med chefen, sa han lugnt och tog snabbt upp mobilen och ringde.
- Hej, det var Erik här. Jag undrar om vi söker folk som kan jobba här? För jag har en som är intresserad, sa han lite försiktigt.
Han svarade med korta svar tillbaka.
- Jaha okej, avslutade han och la på.
Jag kollade på honom och han smilade åt mig.
- Det gick! du får börja imon! Han hade sökt länge efter nån! Sa han och tog tag i en disktrasa och torkade av.
Det kunde inte vara sant! Mamma skulle få sina pengar till medicin!

Inga kommentarer: