*Ebba Johansson livet enligt mig*

tisdag 20 december 2011

Kapitel 6.

Jag kan inte tro mina ögon! Skojar dom med mej? Ska min mamma bli frisk. På pappret står det så här ” Hej Marie Svensson! Vi TROR att vi kanske har hittat en medicin som kan bota din cancer. Men du förstår nog att det kommer att kosta! Men du tar nog chansen! Med vänlig hälsning Doktor Madeline . ” Varför har mamma inte visat detta för mej? Jag är nästan framme vid mitt hus. Det börjar mörkna. Pappa ska kanske sova hos mej ändå? Nej inte en chans. Hur kunde jag ens tänka den tanken! Jag låser upp dörren! Jag ställer in sakerna jag handlat och knyter av mej mina vinter kängor. Den hårda snön smälter till vatten. Jag hör nån där uppe på. Spöken finns inte så vem kan det då vara? Jag stänger dörren så att det inte blir kalt. Jag går upp för att titta. Lollo kommer ner för trappan. Hennes mascara är över hela ansiktet. Hon har en jätte stor tova. Jag vet att hon inte fanns där för mej när jag inte mådde bra. Men jag ska i alla fall finnas för henne. Och jag vet hur ledsen hon är.

- Förlåt… Jag behöver prata. Jag trodde att du var hemma men det var låst så jag gick bakvägen. Jag tänkte gå. Kan vi prata? Säger Lollo ledsamt.
- Jaja vi kan väll det då. Säger jag och går fram och ger henne en kram.
Vi båda går upp på mitt rum. Hon haltar. Jag blir rädd tänk om nått hemskt har hänt henne? Hon sätter sej i min säng och jag jämte henne.
- Du hade rätt om den där killen. Han var egentligen en gubbe. Jag stog och väntade på han vid affären. Jag trodde att han aldrig kom. Men han var där hela tiden. Han var där till och med före mej. Jag skulle gå hem. Då han kom han drog i mej. Han släpade in mej i en bil. Men jag lyckades smita. Han skickar massa sms om att han kommer komma när jag minst anar det. Jag är rädd vad ska jag göra? Säger Lollo och fäller en tår.
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag har alltid rätt. Jag visste att det var nått lurt med han. Jag är ganska chockad.

- Oj. Förlåt att jag inte svarade när du ringde! Och jag visste det han var ingen riktig kille. Du måste ha skydd och det är fort Lollo! Säger jag och reser mej upp.
Hon förstår vad jag menar. Det plingar till i hennes telefon. Hon lägger sej på huk. Hennes tårar samlas i en pöl på golvet!

Inga kommentarer: