*Ebba Johansson livet enligt mig*

måndag 19 december 2011

Kapitel 5.

Jag klickar på " ingorera ". Det var faktiskt hon som sa att hon skulle finnas vi mej nu. Gör hon det? Det är egentligen inte så stor grej, med
det hon gjorde. Men hon visste hur jag mådde då! Eller då och då? Livet är inte precis bättre. Jag fortsätter gå. Det är en lång kö.
Jag orkar inte vänta. Allt känns skit idag. Framför mig är en tjej. Hon har en slang som leder till en maskin. Det är ungefär en sån mamma
har. När det äntligen är min tur så köper jag en latte till mamma och en kaka till mig. Jag bestämmer mig för en Dammsugare. Jag tänkte
den jag suger upp all min stress. Men det är väll bara i min fantasi. En ung snygg kille är vid kassan bakom disken. Han tittar på det jag ska
köpa och sedan knappar han in några siffror.

- Det kostar 36 kronor. Men du får det för 30. Säger han och ler mot mig.
Jag sträcker fram en 20.
- Obs. Går det bra med 20? Gör det inte det kan jag väll betala nån annan gång? För denna gången är inte sista gången vi ses. Säger jag.
Jag ser extra sexig ut nu.
- Haha! Vi ses. Säger han.
Jag Går där i från med mammas latte och min kaka. Jag älskar att spela. Jag brukar komma billigt undan. Hissen stannar på våning 4.
Jag kliver in på mammas avdelning och sedan in i hennes rum.
- Här är latten mamma! Jag tänkte gå bort till affären för att köpa lite saker hem. Allt är nästan slut. Men jag kommer tillbaka sen! Kan jag
få lite pengar? Säger jag.
- Jag såklart gumman. Ta 500 hundra kronor i väskan! Säger hon och sedan pekar mot fönstret.
Jag går bort till fönstret. Det blåser kall luft på min arm när jag tar tag i väskan. Väskan är lika kall som en isbit. Jag rotar runt i väskan.
Jag skär mej på ett papper. Jag tar upp pappret från väskan och lägger ner det försigtigt i min jackfick så inte mamma märker nått. Jag
tar ur 500 krornor ur hennes plånbok och skyndar mig ut. Utans att ens säga hej då till mamma. Den börjar vibbrera i fickan. Jag antar att jag
vet vem det är. Jag svarar. Det är Lollo.

- Hej det är Lollo... Kan vi prata? Säger hon genom telefonen. Jag hör att hon är upprörd.
- Nej. Aldrig! Du sa att jag kunde prata med dig om allt. Du sårade mig. Säger jag och sedan lägger på.

Det är kallt ute. När jag är framme vid ICA köper jag mjölk,bröd,och massa gott! Godis hyllan inne på ICA får mig nästan att svättas.
Jag går till kassan. En tjej knappar på maskinen. Inget ovanligt.

- 199 kronor tack! Säger hon.
Hon låter hes. Jag ger henne pengarna. När jag kommer ut från affären kommer jag ju på att jag tog ett papper från mamma. Jag tar upp
pappret ur fickan och läser. Jag kan inte tro detta är sant. Jag läser texten om och om igen. Det kan bara inte vara sant.

2 kommentarer:

Emelie sa...

Men Ebba! hur bra får man va? det är ju lixom inga långa eller så mycket beskrivande texter men de blir så sjukt bra och intressanta ändå! :O Du är ju typ bäst ;) ! Men sa du inte att du skulle lägga ut tre för att du hade missat några dagar? :O isf lägg ut som nu! vill verkligen veta vad som händer! :D Funderar faktiskt på att göra som du och skriva så nån gång ;) Du måste göra så fler gånger ;) Men glöm inte att blogga lite emellan om vad du gör och hur du mår mm ^^ Kraam! <33

Ebba sa...

thihi! Emelie gör så! du får nästan thugo mer besökare! ( det har jag fått iaf. visst visst mamma ;) <3

krrrrrrrrrram! <3